that worked out.

Ja, det funkade ju bra det där med om att hålla er uppdaterade under min lilla roadtrip. Kan säga att det är en av det sjukaste resorna jag har gjort och en som man alltid kommer att minnas.
 
Vi började den lilla färden med att åka till New Orleans där vi mötte upp våra resevänner Samuel och Andreas. Invgide kvällen så käckt på Bourbon street där natten blev lång. Även nästa dag och natt spenderades i samma stad för att sedan fortsätta färden mot Houston för att besöka the space center. Nästa stopp blev San Antonio, sedan bila genom hela Texas där vi fick besök av fabror blå. Ja, detta va tredje gången gilt för mig. Men även tredje gången gilt att komma undan en böter. Jag kan allt fjäska och lirka lite med dessa konstaplar. Natten spenderades i Amarillo för att nästa dag spraya på cadillac bilar. Vidare mot Grand Canyon där vi gjorde ett besök och även hikeade 35 km för att komma till det sjukaste vattenfallen någonsin. Lätt värt varenda fotstep, även om man inte tyckte det mitt i vandringen. Mot Las Vegas där vi spenderade 3 nätter bland neonskyltar för att sedan skiljas åt så att jag och Hanna kunde fortsätta.
Första stoppet blev San Diego där vi spenderade 5 dagar. Surfing och stranden kan vl beskriva dessa dagar där. Åkte vidare upp mot Los Angeles där vi spenderade första natten i Venice hos en familjekompis. Hann med ett besök på Universal Studios och även en inspelning av the tonight show with Jay Leno, mycket intressant. De resterande två nätterna bodde vi hos min värdpappas brors dotter. Blev en utgång, turistande i Hollywood och Beverly Hills och även en del shopping.
Drog oss sedan vidare upp på hwy 1 där vi åkte nercabbat för att ha piknic i Santa Barbara och sedan sova i någon stad för att åka vidare nästa morgon. Fortsatte färden på hwy 1 och tillslut var vi framme vid våran slutdestination, Palo Alto, där vi sov hos min värdpappas syster. Ifrån Palo Alto blev det dagsutflykter till San Francisco, Lake Tahoe, Carmel by the Sea och även en övernattning i Napa Valley.
Allt leder ju till ett slut och så gjorde även dessa 3,5 veckor på resande fot. Helt ärligt så ska jag säga att säga hej då till Hanna på flygplatsen var ett av det jobbigaste jag gjort på länge och speciellt efter så mycket tid tillsammans. 
Men det var roligt att komma hem igen, speciellt när 3 underbara barn hoppar upp i ens famn och berättar hur mycket de har saknat mig. Då kan man inget annat än att bara le.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0